Just nu sitter jag på Roslagsbanan på väg till ett 2:a terapi samtal. Jag tror jag behövde gå 3-4 ggr för att det ska veta vilken terapiform som passar just mig.
Det är sjukt jobbigt dagarna innan, för att inte tala om timmarna innan man ska på ett sånt här samtal. Det är så många frågor och så mycket sår som rivs upp. Efteråt är man rejält trött. Många tankar som följer med en hem. Man är sårbar.
Trots att det är jobbigt nu, och det kommer bli ännu jobbigare - det vet jag, så är jag så oerhört tacksam för den hjälpen jag får!
- Posted using BlogPress from my iPhone
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar